Att inte räcka till

Många gånger tittar jag beundransvärt på den bruna virvelvinden. Jag förbryllas varje gång över vilken fantastisk hund han är. Ingen hund är perfekt, men han är så nära perfekt man kan komma. Det är då jag också börjar tvivla på mig själv och på min egen förmåga. 
 
Han är för bra för mig. Jag förtjänar inte honom. Det finns ingen begränsning över hur långt den lilla kan komma, men jag är hans begränsning. Min förmåga räcker inte till. Han förtjänar en förare som kan mer och som kan ta honom längre. Jag vill visa upp vilket fantastiskt jobb uppfödaren har gjort, men min vilja räcker inte till. Det går alldeles för långsamt framåt. 
Jag vet att han fullständigt skiter i om han tävlar VM, eller lydnadsklass två, så länge han får det han kräver och så länge vi har kul ihop, men de tankarna vägrar lämna mig. 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback